Årets första tävling

Igår var det äntligen dags för årets första agilitytävling. Jag brukar aldrig vara nervös när jag ska tävla men innan första start igår, som var agilityklass, var jag så nervös att mina ben var som gelé. Det kändes som om jag inte kom ihåg hur man gjorde och jag hade ingen aning om hur Yatzi skulle reagera på banan. De första hindrena på banan körde jag också därefter, dvs tamt och försiktigt. Jag var säker på att Yatzi skulle riva så från fösta hindret till hinder nummer 4 vände jag mig om för varje hinder och konstaterad att han faktiskt inte rev. På hinder nummer 5 som var balansen släppte det, det kändes så himla bra och Yatzi gick ju som en raket, säkert och snabbt. Sista delen av banan körde jag om inte så offensivt som jag brukar men helt ok. Vi gjorde ett tillräckligt bra lopp för att sluta 3:a, dryga sekunden efter vinnaren och 2 tiondelar efter tvåan. Gissa om jag var nöjd! Jag måste inse att jag alltid kan lite på Yatzi, han ger mig alltid 100 procent, min lilla superhund:)) Hopploppet var en springbana och allt kändes som vanligt innan start, nu skulle här satsas! Tyvärr rev Yatzi hinder 4 med dunder och brak vilket jag tar på mig skulden för, jag gick in i hans linje för att svänga honom men skymde hindret för honom så han hade inte en chans att förbereda sig. Efter rivningen kom jag av mig lite och skickade honom fel in i slalomet. Med 10 fel i bagaget var det bara att ösa på för träningens skull. Trots hopploppet är jag ruggigt nöjd med vår insats och jag tror inte vi har tappat nämnvärt under vårt långa uppehåll. Nu bara längtar jag till Gåsahoppet!!! Tänk när underlaget ser ut så här...

Och tänk när Simpley var så här liten...

I fredags skickade jag Simpley mot skål för första gången när vi tränade hoppteknik. Han sprang fram till skålen, tog godisen och började sen nosdutta i skålen.... Han måste vara bra hjärntvättad på sitt kontaktfältsbeteende när han gör något sådant. Jag provade flera gånger och varje gång började han dutta. Inte hjälpte det att jag sa hans släppkommando heller, han var liksom inte nöjd med mitt kontaktfältsbeteende. "Hallå matte var är mina godisar jag duttar ju för fullt!!" Man skulle kunna kalla det lyxproblem:)