Resultattorka men ändå glädje

I helgen var vi i Tidaholm och tävlade. På lördagen var min följsamma hund som bortbytt... I hoppklassen var det en lång raksträcka sedan en threadle. Yatzi är jättesäker på denna signal och jag brukar få honom emellan hur långt ifrån jag än är. Men i lördags var det som om han aldrig hört ordet innan, han tog glatt hindrena som ett staket istället. Disk!!! Så här i efterhand undrar jag om det var för att jag skrek "fram, fram" hela raksträckan. Jag brukar bara göra det vid målrakor så jag tror han trodde vi sprang mot slutet och stängde därmed av allt annat. Men jag kände att han var taggad till tusen och gick riktigt bra, så jag hade stora förhoppningar inför agilityloppet.

Vi bråkar ju i varje start eftersom Yatzi vägrar sitta kvar. Agilitybanan var en sådan bra banan där man inte tjänade någonting på att gå ifrån hunden i starten. Det var hopp, långhopp sedan skulle man 90 grader åt vänster. Ca 7-8 meter rakt fram från långhoppet stod balansbommen, men detta ansåg inte jag vara någon fälla, den stod ju så långt bort och Yatzi är ju så följsam... Väl på start stannar jag kvar bredvid Yatzi och vi börjar springa samtidigt. Yatzi är som skjuten ur en kanon och bara far iväg som en raket rakt fram, rakt upp på balansen! Själv hann jag inte ens komma till hinder nr 2... Trots att jag skrek på Yatzi hann han nästan hela balansen innan han upptäckte att jag inte var med honom. Då såg han väldigt snopen ut... Men också väldigt lycklig... Jag kunde inte annat än le åt honom! Funderade efteråt varför han inte tog mina kommandon och tror jag kommit på det. Enda gången jag brukar starta med honom är när vi kör "klara, färdiga, gå leken". Så springer vi ikapp, alltid på hinder som står i linje och det gäller bara att springa så fort man kan framåt. Jag tror att när jag startade samtidigt som Yatzi tolkade han det som att "nu gäller det att ösa på det fortaste det bara går". Yatzi hade i alla fall en underbar attityd. Båda loppen på lördagen gick han in med en självsäkerhet och lyster i blicken som jag inte sett sedan innan han skadade sig. Så att han blev lite för galen på plan gjorde inget. Två disk på en och samma dag hör inte till vanligheterna för vår del!!!

Söndagen började men en hoppbana. Vid tre tillfällen skulle hunden efter en rak tunnel svänga tillbaka 180 grader. Inte direkt vår starka sida, speciellt inte nu när vi inte tränat någon teknik på nästan 1 år. Mycket riktigt fick vi 3 vida svängar annars ett jättebra lopp. Yatzi hade samma attityd och självsäkerhet som på lördagen. Tyvärr kostade de vida svängarna oss för mycket tid, så vi fick ingen bra placering.

Agilitybanan var en fartig bana där jag inte såg några direkta svårigheter. Jag hade nästan sista startnumret i klassen och valde att inte titta på hundarna innan. Jag var säker på hur jag skulle handla och kände inget behov av att veta hur det gick för de andra. Detta blev tyvärr vårt fall... På ett ställe på banan vände nästan alla hundar upp åt vänster, jag hade planerat att ta Yatzi runt på höger sida. Så när Yatzi efter en mur vänder upp åt vänster blir jag stillastående några hundradelar för länge medan jag stod och funderade på hur jag skulle rädda situationen. Så Yatzi hoppar muren tillbaka. Hade jag bara varit lite mer snabbtänkt skulle jag kunnat rädda det hela, men det var jag inte...

Tre disk på fyra lopp hör inte till vanligheterna för vår del. Men Yatzi var så lycklig hela helgen och hade en helt annan självsäkerhet och glädje på plan än han haft tävlingarna innan. Så med detta samt roliga banor, bra arrangemang åkte jag ändå hem med ett stort leende på läpparna!

Tyvärr fick jag inget av loppen på film, däremot finns loppen från Sofiero på länkarna nedan:

Yatzis agilitylopp Sofiero http://www.youtube.com/watch?v=xZpyMMuND4A
Yatzis hopplopp Sofiero http://www.youtube.com/watch?v=t932xmvwmWo