Full fart hela julen

Det var full fart hela julen för hundarna. Redan dagen före jul blev vårt hus fullt av folk, barn och vuxna, som stannade hela julen. Alla ville ut och promenadera eller springa (stadsmänniskor som kom ut på landet;)). Simpley var på sin första löprunda på julafton och gjorde det med bravur, rena naturbegåvningen! När hundarna inte var ute i skogen var de med i ”kaoset” inne. Milo försåg sig med lite av varje från julbordet (!), Luna passade på att sitta i knät på så många som möjligt och Simpley var för ovanlighets skull med och ”umgicks” trots fullt stim och stoj.

Jag återanvände de fina julstrumporna Luna och Simpley fick av Johanna förra julen och fyllde deras strumpor med en massa gott. Milo fick också en strumpa så klart, dock inte lika fin som de andras, men med lika gott innehåll.

 

När julen var slut och alla åkte hem hann siste man knappt ut ur dörren förrän hundarna hade slocknat, helt utslagna. Det är sällan jag ser dem njuta av lugn och stillhet som de gjorde då.

Igår fyllde Felicia 2 år och vi hade kalas. Så det var återigen fest och hundarna ville vara med och stimma.  

Mellan jul och födelsedag har jag hunnit med ett agilitypass med Simpley och Milo. Jag körde en ren motivationsbana med Simpley och Milo fick springa valda delar av den. Idag hoppas jag att jag ska hinna köra ett pass till, lite mer svårigheter för Milo och fortsatt lätt och fort med Simpley.

God Jul!

De senaste dagarna har vi julpysslat här hemma, bakat pepparkakor som vi spritsat, klätt granen mm. Så nu börjar det kännas att det snart vankas jul!!!

Vi önskar alla en god jul!

Varg!

För några dagar sedan var den någon som såg varg bara ett par hundar meter från där vi bor!!! Förutom att det är läskigt nog så var jag och Simpley ute och gick just där vargen sågs, precis vid den tidpunkten. Jag har räknat ut att vi kan ha varit allt från bara några meter till max 100 meter ifrån den!!! Jätteläskigt!!!! Jag är så lättad att jag bara hade Simpley med mig, han går max 10 meter ifrån mig och lämnar sällan stigen.

De senaste dagarna när jag varit ute med alla hundarna i skogen har Milo och Luna fått gå i koppel. Inte för att Luna springer iväg men hon går gärna lite för långt bakom oss emellanåt. Jag har även pratat med hundarna hela tiden eller sjungit, allt för att vargen ska höra oss på långt håll om den nu är kvar i vår skog.

Egentligen tror jag knappast att den är kvar, vår skog är rätt liten och där finns inte speciellt mycket vilt, men jag kan ju inte vara helt säker.

Simpley ligger alltid ute och sover vilket jag inte alls tycker om med tanke på vargen. Jag försökte hålla honom inne första kvällen men han blir som en osalig ande, vankar från dörr till dörr och gnäller. Så jag gav upp, han får ligga ute och sova, han ligger trots allt precis utanför dörren.

I övrigt är det lugnt på hundfronten. Körde dock ett kortare agilitypass med både Simpley och Milo i förra veckan. Ingen av hundarna har tränat agility på jättelänge. Simpley trodde inte det var sant att han skulle få träna men blev överlycklig. Jag byggde en velodrom med två långa, böjda tunnlar och två hopphinder mellan på varje sida. Väldigt basic för Simpley men det är precis vad han behöver nu, att få känna att han orkar och få upp självförtroendet. Han fick ha ribban på 15 cm. Vi sprang ett par varv med lite variation och handling. Han älskade det, men blev trött fort vilket jag visste att han skulle bli. Men det känns skönt att jag så smått kan komma igång med honom igen!!

Med Milo kändes det som om vi tog vid där vi slutade. Han sög fint mot tunnlarna och sprang självständigt.

Milo 7 månader och årets första snö

I helgen kom årets första snö! Underbart tyckte hundarna! Milo som aldrig sett snö förut var länge ute och åt och nosade i trädgården. Sen när vi var ute och lekte kom han på det fantastiska med snöbollar:)

I lördags blev Milo dessutom 7 månader, en stor kille nu!

Jag har fått svar på Simpleys blodprov och allt ser fint ut förutom hans järnvärden. Så nu kan vi äntligen börja komma igång så smått och han kommer bara att bli piggare även ifall det kan ta tid efter en Borreliainfektion.

Foton från helgen:

 

Oturen fortsätter

Jag har fortfarande inte fått svar på alla Simpleys blodprover. Men oturen fortsätter att förfölja honom. I fredags hörde jag hur han skrek till ett par gånger utan att det egentligen hände någonting. Jag såg då också att han inte vred huvudet åt höger. Han sneglade bara med blicken och sen vände han hela kroppen. Vid närmare undersökning visade det sig att han fått en rejäl nackspärr. Jag kan inte säga vad som utlöste det, men det kan ju även hända oss människor att vi får nackspärr utan någon speciell anledning som vi vet om.

Jag såg på Simpley att han hade rejält ont. Han gjorde några tappra försök att hänga på de andra hundarna när de skällde, men slutade direkt och kröp ihop och la sig. Det gjorde för ont... Efter behandling kunde han vrida på huvudet men han var fortfarande besvärad av det och jag tror det har värkt i hans huvud/nacke ett par dagar. Han börjar bli bättre nu men är inte helt återställd än. Han ska få en till behandling om några dagar och efter det hoppas jag att det släpper.

Har inte denna lilla hund haft tillräckligt med besvär? Just nu känns det som om vår agilityträning är långt borta...:(

Sjukdoms uppdatering

Simpley avslutade sin antibiotika kur för några veckor sedan. Jag hade lite naivt trott att han skulle vara som vanligt efter tre veckors medicinering. Men det visade sig att han fortfarande var mycket, mycket trött. Jag har hört av andra att det inte är ovanligt att hundarna inte är sig själva på länge efter att de fått behandling för borrelia. Men min veterinär tyckte i alla fall att vi skulle ta ett blodprov nu efter och titta på alla andra värden man kan se genom ett blodprov för att se om något avvek. Jag har än så länge inte fått alla svar då kvaliteten på blodet labbet fick inte var tillräckligt bra, så vi fick komma och lämna mer blod idag. Men av de värden de fått fram så såg man att Simpleys järnvärden var extremt låga! Inte konstigt stackarn är trött!!!!

Nu vet vi inte orsaken till de låga järnvärdena. Kan det vara Simpleys kost som jag vet inte är optimal för en hund eller har det någon annan orsak som blodanalysen, när den är helt klar, kan visa?

Nu går jag återigen och bara väntar för att få ett besked om det är något fel:( Det tar liksom aldrig slut...

Men även om Simpley är väldigt trött så är han ändå gladare och på bättre humör än när han hade borrelia. Han vill väldigt mycket men orkar helt enkelt inte.

Vi har fått en försmak på vintern de senaste dagarna vilket piggar upp alla hundarna, speciellt Simpley som älskar kylan. 

Luna och Milo busar

 Så här ser det oftast ut när gänget springer, Milo hänger efter Luna och Luna brukar oftast springa efter Simpley

Bättre foton

Den här helgen bjöd på bättre väder än förra, så jag tog nya, mer rättvisande foton på Milo.

Först ett foto på hela gänget. Milo har precis lärt sig lyfta på vänster framtass på kommando (höger har han kunnat länge) så nu gör han det så fort jag säger sitt...

Killarna busspringer.

Att äta pinnar (och allt annat för den delen:() är gott!

Luna och Milo leker jättemycket tillsammans. De jagar varandra tills båda är helt slut, brottas där de turas om vem som ska vara överst och ligger gärna och tuggar på varandra. Luna som annars är en lugn hund får ofta rena tokrycken när de leker och springer flera varv runt huset i 190. Så härligt att se! När de inte leker klänger Milo gärna på henne vilket hon inte bryr sig om nämnvärt...

Milo 6 månader

Milo har nu hunnit bli 6 månader. Han har vuxit om de andra hundarna och han börjar få så där underbart grova tassar som jag älskar!

Jag brukar alltid vara noga med att ta ut mina valpar på diverse olika platser för miljöträning. Tyvärr har jag inte alls hunnit detta i den utsträckning som jag skulle velat med Milo. Men i torsdags bar det till sist av (bättre sent än aldrig) för hans första riktiga stadsbesök i Lunds centrum. Som vanligt var Milo hur cool som helst. Han betedde sig som om han gick på stan varje dag, inga konstigheter med alla människor, bussar, bilar och cyklar. Och när jag tog upp hans lunch glömde han allt runt omkring och var totalt fokuserad på mig. Vi körde hela repertoaren med sitt, ligg, snurra, backa mm utan problem. Jag trodde att han kanske skulle vara lite trött i huvudet efter alla nya intryck, men icke! Det var ingen större utmaning för honom verkade det som. Skönt med coola hundar!

I helgen regnade det konstant men jag var ändå ute och försökte få till några foton på Milo nu när han ”fyllt månad”.  

 

Vi tränar just nu mindre agility och mer tricks. När jag skulle lära Milo ”ligg kvar” började han backa liggandes istället. Jag fångade beteendet och nu börjar han bli en fena på detta! Vi har dock lite kvar tills han kan göra det helt på egen hand. Men jag har inget bra kommando för det. Någon som har något bra förslag? ”Back” är ett agilitykommando så det funkar inte… 

Liten som kommit långt

Det är så lätt att bli hemmablind och glömma bort att uppskatta det man har.

Simpley var ingen lätt hund som valp/unghund. Så fort jag ville honom något stängde han av. Var vi ute kunde jag knappt ha honom lös. Han gick fint vid mig och Yatzi men såg han någon människa, hund, häst, bil etc så sprang han dit. Det var inte det att han var olydig, han blev helt blockerad och hörde inte mig. Det blev inte bättre av att han var helt orädd, han kunde springa fram till t ex en flock med Rottweiler för att hälsa. Var han nära mig och jag lyckades fånga honom innan han stack fick jag ingen kontakt, han var i sin egen lilla bubbla. Jag kunde inte ens få honom att komma, sitter mm på kommando hemma. Han bara stängde av, blev tom i blicken och helt passiv.

Vad gäller agilityn kunde jag inte göra något med honom förrän han var ca 9 månader. Då kom han på att det faktiskt var riktigt roligt! Innan dess bara stängde han av och blev passiv. Jag tittade nyligen på en film från när Simpley var 10,5 månader och vi tränade hos Jenny. Då hade vi kommit en bit på vägen i vår agilityträning men jag skrattade så när jag såg filmen. Det sysn inte på den här filmen men vi har använt många kompostgaller, stolar mm för att blockara hans väg och Jenny har sprungit och hämtat honom åtskilliga gånger när han sprungit sin egen väg.



I vår agilityträning hade vi även stora problem med sista hindret. Ända till Simpley kom upp i klass 3 hade han en fix idé att han inte skulle ta sista hindret på banan. Jag vet inte hur många lopp vi hade kommit felfritt runt om han bara hade tagit sista hindret. Idag kan jag skratta åt det men de åren jag kämpade med det kändes det hopplöst.

Men mycket har hänt med min lilla Simpley. På agilitybanan är han numera väldigt noga med att göra som jag ber honom (även om han fortfarande kan hoppa över sista hindret när vi tränar långa raksträckor).

Men den största skillnaden är till vardags och det var egentligen det jag syftade på när jag började detta inlägg. Från att ha varit en hund som jag knappt kunde ha lös tar jag numera aldrig ens med mig koppel ut på promenaderna! Jag skulle kunna ha honom lös överallt och jag litar på honom helt och fullt. Simpley skulle aldrig springa fram till någon eller något eller hitta på något annat "hyss". Han kan gå helt oberörd genom en klunga med människor, gå förbi cyklister som plötsligt dyker upp i full fart i skogen, gå förbi andra hundar utan att bry sig mm. Och kommer det en bil pekar jag bara på sidan av vägen så springar han dit och sätter sig. Inte vill han ha belöning heller för att han är dutkig, ett "ok" som släppkommando räcker för honom.

Han stänger fortfarande oftast av om jag säger något kommando (som sitt, ligg etc) till honom till vardags, hemma som ute. Men kommandon som "vänta", "kom" och hans namn funkar alltid. Och oftast förstår han vad jag vill att han ska göra bara jag säger hans namn.

Jag kan inte säga när han plötsligt blev en sådan enkel hund att ha till vardags, det har nog kommit succesivt. Men det slog mig häromdagen hur lång vi faktiskt kommit både till vardags och inom agilityn. Vår väg dit har varit mycket längre än de flestas andra och jag har jobbat mer och hårdare än de flesta (de som följt oss på nära håll vet hur mycket jag slitit under åren) men nu har vi plötsligt kommit mycket längre än de flesta andra också! Skam den som ger sig!!! Och tänk vad jag lärt mig på vägen!!!

Milo tränar raksträcka

Jag har ingen brådska med Milos agilityträning. Tighta svängar får vänta tills han blir äldre men att lära sig ett riktigt bra famåtsändande är aldrig fel. För kul filmade vi i söndags, små korta snuttar. Vi tar det som sagt lugnt:)

Jag startar tillsammans med honom

Jag startar jämte honom men 5-6 meter i sidledes

Jag startar tillsammans med honom igen men åt andra hållet

 

Jag startar på avstånd igen men på andra sidan





Simpley har vila men när lillebror hade så roligt fick han också springa en raksträcka, utan hoppbommar

Sensommarvärme

De senaste dagarna har vi haft helt underbart väder. Upp till 17 grader och, om inte strålande sol så sol med lite moln framför. Helt underbart och man måste ju helt enkelt bara njuta av dessa dagar!!!

Milo älskar att springa på ängarna i högt gräs och lukta efter rådjur. De andra två tycker att man ska hålla sig till stigen, helst precis bakom mattes fötter.

 Ståtlig liten herre som börjar bli stor.

När jag ser foton på Simpley så inser jag att han fått en enorm päls på senare tid!! Hans kost består av 90 % gröna ärtor, 10 % banan och de resterande 5 % av lite av varje. Jag började för ca 2 månader sedan ge honom "immun plus"

eftersom han inte får i sig hundmat som han borde. Vet inte om det är detta tillskott som gjort att pälsen bara exploderat, men tjock och lång är den i alla fall!

 Man ska hålla sig på stigen precis bakom sin matte. Först kommer jag, sen Simpley sen Luna. Så går vi på ett led när vi går promenad i skogen!

Även tanter kan springa genom högt gräs om det bara är något roligt på andra sidan:)

 Luna älskar att ligga i solen och mysa.

Svaret på så mycket

Den senaste tiden har ju Simpley inte kunnat konkurera mot de snabbaste på agilitytävlingarna, vilket han alltid har kunnat tidigare. Men han har varit glad och pigg för det mesta och hade han fått välja hade han velat att jag kastade luft till honom dagarna i ända. Men däremellan har han också varit onormalt trött, han har haft svårt att hålla ögonen öppna fast det har varit något spännande att titta på. Ingen stelhet eller hälta bara som någon uttryckte det "han har blivit gubbe". Vilket i och för sig är onormalt för en hund som tidigare har varit rent galen och outtröttlig.

Men idag har jag fått svar på alla förändrade beteenden hos Simpley. Han har borrelia! Det är aldrig roligt att ens hund är sjuk men samtidigt förklarar det så mycket för mig, varför han inte alltid varit vild av glädje när vi ska träna, varför hans tider helt plötsligt inte räcker till på tävling, varför hans ögon trillar igen fast han borde vara pigg. Första gången jag märkte att han kändes långsam på tävling var redan i början juni, och sen har det fortsatt, så förmodligen har han dragits med detta sedan i våras.

Så nu väntar tre veckor med antibiotika sen hoppas jag att min gamla, galna och lite knäppa Simpley är tillbaka!!! Sen får alla se upp för oss på agilitybanan igen!!!;)

Vallensbäck

I söndags bar det av till Danmark och Vallensbäck. Simpley hade inte tävlat där sedan han var typ 1,5 år och då var underlaget en jättehal matta som gjorde att han gled förbi hindrena. Så jag blev glatt överaskad när det visade sig att den nya mattan inte var det minsta hal! Vi hade en riktigt bra dag då vi gjorde tre felfria lopp utav fyra! Det har aldrig hänt förut!!! I sista loppet rev Simpley hela tre hinder. Jag tror helt enkelt han var trött och inte orkade lyfta på benen riktigt. Även ifall Simpley inte har sin riktiga fart så hade både han och jag roligt, och det var det viktigaste!!



Såg att det blev något konstigt med det fina gruppfotot jag la ut i tidigare inlägg. Så här kommer det igen:)

Yatzis sida

Yatzi har en egen sida som en "offspring" sida hos sin pappa. Denna sida har varit väldigt välbesökt den senaste tiden, nästan 400 besökare under september! Jag har ingen aning om varför men roligt är det att många tittar på finaste Yatzi!

http://www.moorwood.se/Offspring_by_Sammie_Yatzi.html

Milo 5 månader

Igår blev Milo 5 månader. Han håller som bäst på att tappa sina valptänder vilket ska bli skönt när de "riktiga" tänderna har kommit då han ända sedan vi fick honom har varit extremt bitsk...

Jag har börjat träna tunnlar med honom vilket han tycker är jättekul. Tighta svängar runt hinderstöd etc väntar jag med. Än så länge tycker jag han är för liten för det. Tunnlar, att lära sig dra på kommandot "fram" samt kontaktfälts beteende tycker jag räcker vid den här åldern vad gäller agilityträning. Sedan finns det ju alltid en massa annat man kan träna, vilket vi gör i mån av tid...

Det är alltid bus på gång här hemma...

Jag försökte ta ett gruppfoto vilket inte var det enklaste då två av tre inte kan "sitt kvar" tillräckligt bra och den tredje tycker det är det tråkigaste och mest onödigaste som finns att rada upp sig på detta vis. Men men, ett foto blev det till sist i alla fall!

Världens snällaste (lilla) storebror...

Dagens träningsbana

Ofta när jag ska träna sätter jag bara ut hindrena lite hur som och sen kommer jag på något bra utifrån det. Ibland blir det jättebra, ibland blir det mindre bra. Dagens bana blev en bra sådan. Nu var jag till och med så duktig att jag ritade upp banan efteråt, så då tänkte jag passa på att lägga ut den. Som vanligt stämmer aldrig skissen exakt med verkligheten, men på ett ungefär i alla fall... Såg att på hinder nr 18 står det nr 10 men efter 17 brukar 18 komma...

Just nu vill jag köra enkelt och med mycket fart. Just den här banan var ganska enkel för hunden men svårare för föraren att hinna vid hinder 3-5. Där var också lite olika handlingsalternativ vid hinder 3 så jag provade alla alternativen med resultatet att jag tog långa vägen på hinder nr 3, stack tidigt och gjorde ett blindbyte vilket gjorde att jag hann upp och plocka honom efter tunneln istället för att göra en flick utom hinder 5. I övrigt fanns det en del fällor men ingen som Simpley gick på. Som förare fick man springa som en skållad råtta för att hinna upp och få en bra linje till hinder nr 16. Men det är just sådant jag vill träna med Simpley nu, banor med full fart och där jag som förare också måste ha full fart!

 Hoppas någon kan inspireras av banan:)!

Milo och hönsen

Ett av Milos stora intressen har varit att skrämma hönsen så att de springer/flyger iväg. Nu har hönsen lärt sig att det finns galler emellan dem så att han inte kan göra dem något, så de har istället börjat utmana honom. Lite frustrerande för honom, han smyger på dem och försöker göra allt för att de ska röra på sig. Han kan vara utanför hönsburen hur länge som helst och försöka komma på nya sätt att få en reaktion.

Jakthunden

Yatzi var en riktig jakthund! Han drog efter allt och han drog iväg långt. Ibland i skogen hörde jag hans skall långt, långt bort. Och när han skallade var han nära djuret och inte en chans att han skulle komma tillbaka förrän han tappat närkontakten med djuret. När han var valp och började visa sitt stora jaktintresse så var det flera ”sheltiekännare” som sa till mig att ”det där är inget att bry sig om, sheltiesar jagar inte så det kommer han att sluta med”. Vilket han aldrig gjorde… Allt kunde jagas, joggare, bilar, cyklar och vilda djur så klart, rådjur var den stora passionen.

Milo den lilla rackaren är nära släkt med Yatzi, vilket märks på många sätt. Däribland det stora jaktintresset… Varken Simpley eller Luna jagar vilket är väldigt lugnt och skönt. Jag har vant mig av vid att ständigt vara på helspänn om där skulle dyka upp något djur. Simpley kan på sin höjd springa en kort sträcka efter kaninerna på gården, men det är mest för att han tycker det är kul att springa, inte för själva jakten.

Milo den lilla rackaren inledde tidigt sin karriär som jägare och drog med en salig lycka efter kaninerna hemma. Och när han för första gången mötte ett rådjur var lyckan total! Men jag har lärt mig av mina misstag så Milo ska inte komma undan lika lätt som Yatzi. Milo är i vanliga fall väldigt duktig på inkallning (vilket Yatzi också var om där inte var vilt inblandat) men när han jagar hör han inget. Så numera har jag återigen lärt mig vara på helspänn när vi är ute och om (eller snarare när) Milo drar iväg är jag honom hack i häl tills jag får tag på honom. Han förstår dock inte varför jag är så arg, ögonen tindrar och han ser sååå lycklig ut. Simpley tycker det är en jätterolig lek och springer glatt med mig. Luna tycker det är pest att jag är arg och är vi nära hemma går hon hem istället. Än så länge hinner jag ikapp Milo och sen när jag inte gör det längre hoppas jag att jag fått honom att inse att det där roliga ska vi inte göra.

 

 

Vid helgens tävling fick jag kommentaren att Simpleys svans såg ovanligt kort ut. Kan bara bero på en sak, att Milo ständigt drar i den:( Jag säger konstant till honom men han kan bara inte låta bli den...