I fredags var det ett sådant sporadiskt träningstillfälle igen (sistens vi tränade var väl ett par veckor sedan). Vi har fortfarande ca 10 cm snö men i fredags fick jag min plan plogad (lite lyxigt:)). Gunilla skulle komma på besök och vi bestämde oss för ett träningspass. Vi tog bara fram tre tunnlar och två hopphinder och tränade tunnelingångar och -utgångar. Trots så få hinder blev det ett riktigt bra träningspass. Simpley var en riktig stjärna och gjorde nästan allting rätt trots att jag försökte utmana honom så mycket jag kunde. En av de kombinationer vi körde ses på filmen.
Jag tänkte på det igår att jag tror att Simpley håller på att bli vuxen, på riktigt. Han är tre och ett halvt år men har varit väldigt sen i sin utveckling. Det som jag märker det mest på är att han inte har något emot att gå och lägga sig inomhus om det inte händer något. Förr var han på mig som en igel och stressad mig. Även på promenaderna har något hänt. Tidigare när jag sa åt honom att vänta eller komma eller något annat, blev han alldeles tom i blicken och gjorde ingenting, ungefär som om han inte klarade av pressen (som egentligen inte var något press enligt mig, bara vanligt samspel), men nu när jag säger åt honom något så har han fullt fokus på mig, gör det jag ber om, och ser ut att tycka det är riktigt trevligt att han kan vara duktig. Jag har en liten förhoppning att denna mognad även ska synas ute på tävlingsbanorna i sommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar