Milo den lilla rackaren är nära släkt med Yatzi, vilket
märks på många sätt. Däribland det stora jaktintresset… Varken Simpley eller
Luna jagar vilket är väldigt lugnt och skönt. Jag har vant mig av vid att
ständigt vara på helspänn om där skulle dyka upp något djur. Simpley kan på sin
höjd springa en kort sträcka efter kaninerna på gården, men det är mest för att
han tycker det är kul att springa, inte för själva jakten.
Milo den lilla rackaren inledde tidigt sin karriär som
jägare och drog med en salig lycka efter kaninerna hemma. Och när han för första
gången mötte ett rådjur var lyckan total! Men jag har lärt mig av mina misstag
så Milo ska inte komma undan lika lätt som Yatzi. Milo är i vanliga fall
väldigt duktig på inkallning (vilket Yatzi också var om där inte var vilt
inblandat) men när han jagar hör han inget. Så numera har jag återigen lärt mig
vara på helspänn när vi är ute och om (eller snarare när) Milo drar iväg är jag honom hack i häl tills jag får tag på
honom. Han förstår dock inte varför jag är så arg, ögonen tindrar och han ser
sååå lycklig ut. Simpley tycker det är en jätterolig lek och springer glatt med
mig. Luna tycker det är pest att jag är arg och är vi nära hemma går hon hem
istället. Än så länge hinner jag ikapp Milo och sen när jag inte gör det längre
hoppas jag att jag fått honom att inse att det där roliga ska vi inte göra.
Vid helgens tävling fick jag kommentaren att Simpleys svans såg ovanligt kort ut. Kan bara bero på en sak, att Milo ständigt drar i den:( Jag säger konstant till honom men han kan bara inte låta bli den...