Barnvakt
var fixad och jag och hundarna var på tävlingsplatsen strax efter 8 eftersom
det brukar vara långa köer in till parkering och veterinärbesiktning.
Banvandringen började först 9.15. Med startnummer 3 värmde jag upp Simpley
redan innan banvandringen och såg då att han krummade med ryggen. Magont tänkte
jag eftersom han får det lite då och då. Det brukar dock gå över ganska fort
och jag var säker på att det skulle släppt till efter banvandringen. Men efter
banvandring när jag tog ut honom ur buren såg jag att det inte alls var magen
som spökade utan han hade fått nackspärr igen… Precis som de andra gångerna
detta har hänt kan han inte titta åt höger utan bara åt vänster. Kallar man på
honom från höger vänder han hela vänstervarvet runt. Dessutom har han jätteont
och vill helst bara gå och gömma sig och vara i fred. Så det enda jag kunde
göra var att stryka oss från tävlingen. Så snopet när man redan där lagt 3
timmar på morgonen för att ta sig till tävlingen i god tid och var ”startklar”.
Så vi vände hem utan att få något uträttat. Fast med Milo fick jag något
uträttat då vi träffade Birgitta, hans uppfödare. Hon mätte honom och fick
manken till 39 cm. En bra agilityhöjdJ
Simpley
stackarn fick behandling på eftermiddagen men nackspärren släppte inte helt
utan han har varit dämpad hela helgen. I lördags var han riktigt låg, trots att
han blev behandlad, igår var han något bättre men fortfarande dämpad. Idag ska han
behandlas igen och förhoppningsvis släpper det helt då men det blir några lugna dagar nu. Stackars liten, han har så mycket otur hela tiden…
1 kommentar:
Hoppas han snabbt blir bra igen. Han såg verkligen ynklig ut i lördags, lille stackarn.
/ Susanna
Skicka en kommentar